Archive for June, 2010

h1

Yes, positivt!

June 22, 2010

Så tänker man, äntligen börjar saker vända och bli lite mer positivt.

Jonas kom och gosade måndag kväll direkt från sthlm (jag somnade direkt sjuk/förkyld som jag är)..Helkroppsvaxning onsdag, blivit erbjuden att jobba/volontära backstage på RockWeekens 2010, sedan blir det nästintill direkt time för att åka till Arvika och kampanja med Piraterna. Super-pepp Super-positivt.

Jonas åker till jobbet, sen pite..

“Hej vad gör du, ska du med till sjukhuset. farfar har troligen fått en stroke”

Ah nä men tack då, okej han är ju gammal och vi är imponerad över människans friskhet och ålder. Men vaffan har det inte varit nog mycket jobbigt på senaste? Tidigare har ju även gammelmormor åkt in på lårhals bruten pga. flimmer/troligen stroke el varning.

Kanske borde ta en medicin och vara tyst.

h1

Några dåliga veckor

June 21, 2010

Senaste tiden har jag haft några riktigt dåliga veckor, har inte fått mina Vl’s rullande så mycket. Aktivismen har varit lite för låg, jag har inte fått några sprudlande ideér. Samtidigt så måste jag försöka hålla igång mina egna piratfikan som inte rullar som på räls nu när skolan är slut. fiket vi fikar på är stängt, skolan är stängd alla pirater har rymt känns som att kvar sitter jag och humlan och undrar vad fan man ska göra själva.

Förra helgen dog en god vän som även var min bästa kompis mamma,  Jag har inte orkat skriva eller prata om det, inte ens orkat läsa Lindas blogg under veckan. Inte nog med att min bästa vän och hennes syskon mår dåligt, alla mina vänner verkar också berörda vilket gör att jag bara tar det med mig själv som vanligt för att inte göra någon mer ledsen.

Carina var för mig en person som alltid försökte vara glad, hon har haft ont i många många år från reumatism och gud vet vad, men varje gång hon pratade om sina barn eller sina djur lös hon upp och kämpade vidare. När jag gick i högstadiet fungerade inte riktigt min relation till min mor så bra, så under den tiden var Carina lite av en surrogatmamma när jag inte kände att jag kunde prata med mamma, speciellt ifall mamma skulle bli arg eller ledsen. Hon ältade inte vad jag hade gjort fel utan gick vidare med hur ska du göra nu istället och jag fick ventilera mig själv så att jag kunde ta ett beslut. Hon var också den vuxna jag orkade ta med mig när jag gjorde en abort i väldigt ung ålder, kommer aldrig kunna tacka henne nog mycket för att hon vågade ryta åt sköterskan som ignorerade mig när jag hade kylskåpskallt dropp och det ilade i hela kroppen. Hon fick min smärta att försvinna och de stöttade mig hela dagen. Även om min mamma säkert hade kunnat vara där också så hade det känts mer som att jag tog hennes tid och dessutom  gjorde henne till det svarta fåret med den dumma dottern.

Även om det är länge sedan man varit nära någon så finns det alltid kvar och inom mig så känns det så fel att sörja när det inte är min mamma utan Linda, Dennis och Malins.

Hade velat vända mig till min Jonas men inte velat gå emellan när hans band gjort klart EP’n och repat inför spelningar, det är viktigt för dem och EP’n kommer att bli asgrym. så har inte haft min Jonas heller på senaste, bara någon enstaka dag innan han varit tvungen att åka igen.

Men det här med livet förbryllar mig ändå, jag “visste” redan på fredagen. Jag kände det i mig, men just då var jag inte ledsen. Jag kände bara lugn och ro.  En frid som Carina inte på länge fått känna, en tid utan smärta. Innerligt gör det mig samtidigt glad att hon får leva vidare utan den smärtan för de flesta människor hade den varit outhärdlig.

Men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka, hade det varit annorlunda om det låg några år i tiden. Om patenten inte saktade ner läkemedelsindustrins upptäckter av nya preparat, för varför tillverka nytt när man kan tjäna på det gamla.  Eller om de testat en alternativ medicin, eller om de sagt nej för att hon var lite förkyld, eller om de märkte tidigare att hon borde stanna kvar för lunginflammation. Varför tänkter vi så när det egentligen är “över”.

Är det för att vi vill hjälpa andra i framtiden, vrida tiden tillbaka, inte glömma, inte gå vidare?

Du som verkade så glad på senaste, så bestämd att du skulle besegra även denna best.

Det är inte rättvist, varför är livet aldrig rättvist?

Vi ses igen Carina, väl mött kommer du vara. Tills dess får vi sakna dig och bevara alla våra minnen.